b.May 21, 1471, Imperial Free City of Nernberg [Germany] d.April 6, 1528, Nernberg Albrecht Durer (May 21, 1471 ?C April 6, 1528) was a German painter, printmaker and theorist from Nuremberg. His still-famous works include the Apocalypse woodcuts, Knight, Death, and the Devil (1513), Saint Jerome in his Study (1514) and Melencolia I (1514), which has been the subject of extensive analysis and interpretation. His watercolours mark him as one of the first European landscape artists, while his ambitious woodcuts revolutionized the potential of that medium. D??rer introduction of classical motifs into Northern art, through his knowledge of Italian artists and German humanists, have secured his reputation as one of the most important figures of the Northern Renaissance. This is reinforced by his theoretical treatise which involve principles of mathematics, perspective and ideal proportions. His prints established his reputation across Europe when he was still in his twenties, and he has been conventionally regarded as the greatest artist of the Renaissance in Northern Europe ever since.  Related Paintings of Albrecht Durer :. | Portrait of Jakob Muffel | A Duck | Lamentation for Christ | Jesusknabe mit Weltkugel | Portrait of a Young |
Related Artists:
Cosimo Tura
1430-95 Italian Cosimo Tura Galleries Cosimo Tura (c. 1430 ?C 1495), also known as Il Cosm?? or Cosme Tura, was an Italian early-Renaissance (or Quattrocento) painter and considered one of the founders of the School of Ferrara. Born in Ferrara, he was a student of Francesco Squarcione of Padua. Later he obtained patronage from both Dukes Borso and Ercole I d'Este. By 1460, he was stipended by the Ferrarese Court. His pupils include Francesco del Cossa and Francesco Bianchi. He appears influenced by Mantegna's and Piero della Francesca's quattrocento styles. In Ferrara, he is well represented by frescoes in the Palazzo Schifanoia (1469?C71) . This pleasure palace, with facade and architecture of little note, belonged to the d'Este family and is located just outside the medieval town walls. Cosimo, along with Francesco del Cossa, helped produce an intricately conceived allegorical series about the months of the year and zodiac symbols. The series contains contemporary portraits of musicians, laborers, and carnival floats in idyllic parades. As in Piero della Francesca's world, the unemotive figures mill in classical serenity. He also painted the organ doors for the Duomo showing the Annunciation (1469). He collaborated in the painting of a series of "muses" for a studiolo of Leonello d'Este, including the allegorical figure of Calliope at the National Gallery (see image). While the individual attributions are often debated, among the artists thought to complete the Angelo di Pietro da Sienna, also called Maccagino or Angelo Parrasio, and Michele Pannonio.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Pierre Auguste Pichon
1805-1900